Jag hade en sjuk dröm inatt. En mardröm.

Jag minns nästan ingenting ifrån den mer än att jag satt mitt på Olovsvallens grusplan. Vad jag nu gjorde där har jag inte en aning om. Iallafall så när jag satt där så ringde KlotJohan och spelade upp visan som han hade gjort klar. Och som vanligt när Johan gör någonting så kan man ha ganska höga förväntningar med tanke på att det tio gånger av tio blir bra.
Så var nu inte fallet.
Alltså, när jag vaknade var jag alldeles kall-svettig. Det lät så in i helvete dåligt så jag trodde jag skulle få spy.
Karln kunde inte sjunga, hade ingen taktkänsla, melodi fanns det ingen, och texten kunde han inte för fem öre.
Dessutom upprepade han textrader flera gånger.
Nu vet jag ju att KJ i verkligenheten har allt det där som han i drömmen inte hade, men det var ändå rätt skrämmande.
För när jag låg där, när jag precis hade kommit i det där stadiet mellan vaket tillstånd och sömn så kände jag igen mig själv fruktansvärt mycket, och Jonas också för den delen, i den där Omusikaliska ( med stort O ) killen.
Ändå så är man med i ett av Sveriges bästa band.

Det är i och för sig inte så sjukt som det låter. Man behöver inte vara bra just DET som folk tycker man ska vara bra på i en viss sak för att lyckas.
Jag menar en fotbollsspelare lär väl vara duktig på fotboll för att platsa i landslaget? Icke!
Andreas Isaksson, Sveriges "målvakt". Nejmen, herregud vilken katastrof. Inte ett rätt har han haft på flera år, ändå är han med där i landslaget.
Annika Lantz, vem har du hotat för att få sitta i en radiostudio? Och ännu värre, vad gör du överhuvudtaget i ett humorprogram som Parlamentet. Jag trodde en "komiker" skulle vara rolig, men det behövs tydligen inte det heller.
Alex Schulman, vart är världen påväg? Snälla, säg eller skriv åtminstonde en sak, bara en sak som är vettig är du snäll.

Dit jag vill komma är att:
Andreas är en dålig fotbollsspelare, Annika är en dålig komiker och Alex är ingen vidare journalist (Nu vet jag inte till 100% vad man ska kalla Alex för, men vi säger journalist).
Nu är ju det här vad jag tycker, och hade alla tyckt som mig hade inte dem här tre varit där dem är idag, det finns alltså konstigt nog folk som gillar det dem gör.

Ni fattar säkert redan poängen men med tanke på att Jonas kommer läsa detta så ska jag förklara.
Dyngsmäll kommer lyckas, även fast det finns omusikaliska medlemmar i gruppen.
Frågan är inte om, utan när.
Bara någon gillar det vi gör så kommer det gå, om det så tillslut bara är vi själva..
Och Bert Karlsson såklart.

Nog om det.
Snart ska jag iväg till Jonas, sen blir det träning ikväll. Blir med andra ord en rätt händelserik dag idag.

Simma lugnt så hörs vi!

/ V.